▲

Har haft finaste helgen med de finaste tjejerna. Håkan var magisk, som vanligt och det gjorde inget att vi köade i 12 timmar, frös ihjäl, svettades ihjäl, grät slut på alla tårar, blev mosade och skrek tills halsen inte orkade mer längst fram vid kravallstaketet. Nu har jag ont i hela kroppen, men vad gör det när man har fått krama självaste Hurricane, tagit det finaste jag vet i handen och dansat mig galen till samba-Finn (som jag förövrigt tror älskade mig och Vendela). Och inga bilder blev det heller för kameran fick stanna hemma. Jag är så lycklig som man bara kan bli.