▲

Förra helgen sålde jag fika med mina bästisar, gick sedan på bröllopsfest i några timmar för att sedan bege mig ut i natten och sitta vid en eld resten av kvällen. Och just nu lyssnar jag väl mest på Håkan live på Way Out West och har lite ångest över att det faktiskt redan är maj och det känns som om tiden bara försvinner, rinner ut i sanden och aldrig kommer tillbaka igen. Och det skrämmer mig något otroligt för det känns som om jag inte kommer hinna med allt det där viktiga och fina som jag vill hinna med och uppleva.

Och en fågel som sitter på en gren och sjunger. Är plötsligt försvunnen. Utan att du ens hörde den. Utan att du, utan att du ens hörde den.