söndag 21 november 2010

Har haft finaste helgen med de finaste tjejerna. Håkan var magisk, som vanligt och det gjorde inget att vi köade i 12 timmar, frös ihjäl, svettades ihjäl, grät slut på alla tårar, blev mosade och skrek tills halsen inte orkade mer längst fram vid kravallstaketet. Nu har jag ont i hela kroppen, men vad gör det när man har fått krama självaste Hurricane, tagit det finaste jag vet i handen och dansat mig galen till samba-Finn (som jag förövrigt tror älskade mig och Vendela). Och inga bilder blev det heller för kameran fick stanna hemma. Jag är så lycklig som man bara kan bli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar