I helgen har jag träffat Frida, bakat scones och dansat till alldeles för hög musik.

Dagens humör: Glad och trött.
Dagens borde: Diktanalys och bilduppgift.
Dagens frisyr: Det gamla vanliga. Har man kaoshår så har man.
Dagens smink: Rött läppstift.
Dagens klädsel: Svarta jeans. Prickig tröja. Prickiga strumpor.
Dagens favoritlåt: Bon Iver - Beach baby
Dagens planer: Sova och läsa (favoritsysselsättningar)
Dagens vill ha: http://www.etsy.com/listing/74393269/black-cat-dress-for-meghan-meghan8
Dagens längtan: Peace and love, såklart
Dagens beroende: Allt som innehåller choklad och socker
Dagens tråkigaste: Nationella prov i franska och matte

Kände att det kanske kunde vara intressant att veta. Eller inte alls förresten.

Har i uppgift i svenskan att skriva dikter men det står bara still i huvudet. Orden fastnar liksom inte på pappret. Iställer drömmer jag om långt hår och fiskbensflätor, festivaler och vackra fransktalande pojkar med len hud.

Vi letade efter vartenda rosa träd vi kunde hitta här i vår lilla stad. Sen la vi oss raklånga på en gräsplätt i parken och snackade alldeles för mycket strunt. Och just precis, just nu, är den enda ljuspunkten i mitt liv Peace and Love som jag för några dagar sen tog alla mina sparpengar och köpte en biljett till. Jag längtar så mycket att jag snart avlider. För jag måste härifrån, denna stan drar ner mig till botten av ån.

Har lyckorus i magen och längtar bort något otroligt.

Ta mig till kärlek, ta mig till dans. Ge mig nåt som tar mig någonstans.

Det här gjorde min trista och sjuka dag lite bättre.

Det går så segt, det där med att ladda upp bilder. Men snart så kommer det ett inlägg med ett lass med bilder om vad jag gjorde förra helgen. Tills dess får ni (jag själv) nöja er med bilder på mig i sjömanskostym som jag (med lite glädjeskutt i magen) får ha på mig på vår musikal i skolan. Hej hå.

Förra helgen sålde jag fika med mina bästisar, gick sedan på bröllopsfest i några timmar för att sedan bege mig ut i natten och sitta vid en eld resten av kvällen. Och just nu lyssnar jag väl mest på Håkan live på Way Out West och har lite ångest över att det faktiskt redan är maj och det känns som om tiden bara försvinner, rinner ut i sanden och aldrig kommer tillbaka igen. Och det skrämmer mig något otroligt för det känns som om jag inte kommer hinna med allt det där viktiga och fina som jag vill hinna med och uppleva.

Och en fågel som sitter på en gren och sjunger. Är plötsligt försvunnen. Utan att du ens hörde den. Utan att du, utan att du ens hörde den.